-

När blev det socialt accepterat att vara egoist?
Haha ja, jag är fortfarande Marxist!

Jag ser hur folk runt om inte mår bra, utan faktiskt lider.
Vandrar längst gator täckta av tystande snö, precis som socialen dämpar de som kvider.

Maktlöshet är ett dagligt inslag i min vardag.
Men hur länge kan vi fortsätta som vi gör, är det någon som vet?

Finns du där ute, en person som ser vad jag ser och vill dela revolutionen i nöd och lust?
Som vill resa runt i världen, från kust till kust.

Ensamhet och isolation blir för ofta en realitet
I en värld av blindhet.

Att leva efter sin övertygelse är omöjligt, det handlar om att hitta det mindre onda av två ting.
Oavsett hur jag gör leder mina aktioner till att jag blir en hycklare, en konstant uttömd flykting.

Varför är det socialt accepterat att vara egoist och alltid sätta sig själv först och högst?
När vi bara behöver ta ett steg tillbaka och låta alla få en chans att vara först utan blodstörst.