Är människan en människa
är allt som det ska
Med vårt sätt att existera
med vårt sätt att vara

Har vi rätt i vår tro
att vår hjärna är stor
Vi vill ju så gärna
tro att vi är jordens stjärna

Men är vi inte i egoismens namn
raka motsatsen, en skam
För att vara, det vi menar med människa
i stället en fallande stjärna, inte en lysande stjärna

Vi beter oss som om vi vore påverkade av alkohol
bygger ett stort svart hål
Där allt vackert sugs ner
tills inget finns kvar mer

Är vi inte jordens fiende nummer ett
det hänsynslösaste och värsta rovdjuret
Som blir kvar i jordens minne, när det dör
han ångrar innerligt, att han för oss, öppnade sin dörr