Fotocollage Eva Langrath Vi tänder våra ljusI kyrkan med mosaikfönstren ”Om jag säger: Mörkret må täcka mig, kören och solisternas på golvet tända ljus * öppnar sakta locket finner ett pärlande skratt * en önskan att älskas fast jag var fel
en hand som stryker ett grånande hår * lakrits-kolan i påsen när han kom på besök * doften av ladugård och värme på sängkanten Gud som haver * cykelfärden bakom hans rygg * hon som instruerade min syster och mig * den första luftmadrassen * hans stolthet bakom ratten * hans spännande berättelse * den djupa vänskapen som befriade * du som skrev på en servett * hon var studiekamrat genom många år * hon som brann för dem näsduken hon räckte mig * hon som vägrade skilja sig från mig * * så vandrar vi också i år ser det stora korset i Hoppets kapell jag tänker att sorg tänker på de två som lämnat hon som fick oss stämgaffeln fram hennes händer leder oss på den smala gatan ett ögonblick av magi * livets tråd känns bilden av kvinnan du finns inte längre här * vi tänder två ljus förirrar oss in i soffan under den röda filten på soffbordet
© Eva Langrath 2 november 2013
Fri vers
av
Eva Langrath
Läst 571 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2013-11-03 00:16
|
Nästa text
Föregående Eva Langrath
Senast publicerade
Vid vattnet Mors dag Växtkraft Besök i barndomsstad Vingslag Haiku Fönsterputs Mönster i snö Se alla |