Poesin är gränslös men ändå
delas den in i ålder där jag bor.
"Unga poeter debuterar",
kan det låta.
Där samlas de, i en lokal
med sina unga vänner,
bara dom, inga andra.
Där går gränsen...
De läser poesi som är gränslös
för alla sorters människor,
men där i lokalen finns bara en sort.
I en annan lokal, en annan dag
samlas de äldre.
De läser också gränslös poesi
för människor i alla åldrar
men för en åldersbegränsad skara.
Poesin flödar men vi
delar in och sätter upp galler
när vi ska umgås med den.
Det är som att spärra in liv och lust.
Spärra in erfarenheter.
De olika åldrarna har ju
något att ge varandra!