Vi vinkade åt varann,
från varsitt tågfönster
såg vi en spegling
av nåt verkligt,
såg nån annan
nån med samma
stygn och sömmar
annan riktning, visst
men samma strömmar
som driver, samma
törst och drömmar
som river,
till varsin himmel
löpte spåren
vi skrek stanna,
himlen är ju där,
åt andra hållet
där jag kom ifrån
står väl du en dag,
ja, vänta där
när världen vänts,
och spåren bänts
ihop.