3 år, 400 rum.
3 år av grävande i psyket med poesin som hjälp. Eller, egentligen, 10 år. 2013 hade jag skrivit färdigt en avhandling och ville fortsätta skriva, bara inte avhandlingar. Så det blev poesi. Och en och annan låttext. De första dikterna här kommer från den tidiga tiden. De var ljusare, de rummen. De blev mörkare allt eftersom, och du Anna, min spegel, du visade mig precis hur mörka. Därifrån måste jag gå och söka ljus igen. Det kommer nog att dröja tills jag bygger ut med fler rum, men de står öppna och ni är välkomna att gå in och stanna så länge ni vill. Jag tittar in och dammsuger ibland, kollar så inte dammråttorna grasserar. Allt gott till er som läst, kommenterat, mailat. Stort tack. Lycka till med ert eget grävande, skrivande och utforskande.

Evigt ljus
Lustverket