Kylan bister och skoningslös minner om svalare väder
Årstider kommer och går och likaså hur man sig kläder

Jag räknar dagar och nätter som hänsynslöst travar på
Vill bara lägga mig ner och dö, den personen jag är då

Du klirrar med glasen som om alkohol kan värma
I mer än ett decennium har jag hållit mig från att närma

Du bjuder vänner och bekanta att delta i festligheter
När de knappt kan stava till stjärnor och planeter

Jag kryper ner en stund under täckets varma härd
Jag lever mitt liv så som jag blivit lärd

Men i periferin finns alltid kylan där och gror
Lämnar inte den som fryser därinne och bor