En något äldre herre är han.
Förvisso.
Numera.
Men knappast en distingerad en.
Det har alltid varit jeans som gällt.
Och någon grå eminens hann han aldrig bli - en sådan med tinningars charm.
Ty
allting blev vitt direkt på honom. Både hår och skägg.

Men
en gång var han en Barbarossa där uppe på barrikaderna. Svingade fanor och drömde om en bättre värld.
Det tänker han på ibland.

Numer
är det emellertid annat som gäller.
"Jasså, det är du, Rosita!" säger han till Hemtjänstkvinnan denna morgon.
"Vi måste vara varliga med hustrun idag. Hennes natt har inte varit så bra".