I vinterkylan sliter huggarlaget i skogen,
fem väglösa mil från hemmet.
Skogshuggaren , hästägaren och arrendatorn
på kronotorpet Östby på Surberget,
vässar sitt verktyg vid elden.

I storstugan samlas skogsarbetarna för mat,
hushållerskan kokar potatis och stekt röding.
Hungern och tröttheten driver fram ett slagsmål,
tills husmor dänger pannan köksbordet.

Moloken sätter sig killarna,
äter maten tyst , lite skamsna.
Väl tillbaka i en kall barack,
eldas det och värmen sprider sig.

I värmen kommer dofterna fram,
blöta vadmalsbyxor , svetten från tagelskjortan.
Med skitiga och svettiga kroppar
briserar odören.

Hemma på gården stretar frun,
med barnen , torpet , lagård , kossorna.
Långa mörka perioder på vintertid
blir långa dagar med görande.

Julen för familjen samman,
återseendets glädjen fyller stugan.
Tid att umgås blir dyrbar,
återberättandet av månaderna bli högtidsstunder.

Efter den mångna maten
dåsar sällskapet till.
Barnen sprätter till vid knackningen,
in kommer en skäggig gubbe med paket.

Hästen ska stacklas , verktyg och hö ska lassas på släden,
manskapet samlas.
Tillbaka till skogskojan , skogsjobbet,
arbetsgemenskapen , utvilad.

Nu är det bara fem väglös mil till Skorne vid Malgomaj.