Huvudet upp och
fötterna ner
han klampar runt
och ler

Men Sorgen inom sig han bär
det märks inte här

På parnassen hans gråt försvann
i cirkus tältets damm
Han skrattet från publiken hör
när bästa volten han gör

Han slog nu en piruett
som publiken aldrig sett
men den blev ej bra

Applåden var svag
det var hans sista dag