Jag körde långsamt in på parkeringen, i min ficka hade jag en lista på vad jag skulle handla, det var gott om platser.
Parkeringsrutorna var besvärande smala , hittade en plats utan bilar på sidorna. Klockan var 10 på morgonen.
Jag stängde av motorn, tog ur nyckeln och öppnade dörren.
En yngre man som jag inte hade sett tidigare kom snabbt emot mig, ge mig nycklarna väste han och viftade med något som såg ut som en pistol.
Jag blev alldeles kall och såg att det var ytterligare en person bakom honom, ge mig nycklarna för fan annars skjuter jag skrek kan och kom upp intill mig. Min första reaktion var att ge honom nycklarna, men plötsligt instinktivt kastade jag nycklarna så långt bort jag kunde skrek till och slängde mig samtidigt ner på marken. Jag hörde hur de sprang sin väg, vågade inte titta upp eller resa mig, det hela var över på några sekunder.
Efter en stund kom det fram en man, hur står det till frågade han.
Att jag nyss hade nästan blivit rånad hade han ingen aning om.
Jag reste mig upp på darrande ben, chockad av händelsen.
Det första jag tänkte vad är mina nycklar, tittade bortåt hållet jag kastat dom.
Ytterligare några människor kom, vad är det som hänt?
Jag stammade fram vad som hänt, en yngre kille tog fram sin mobil och ringde efter polisen.
Efter ca 20 minuter kom en polisbil med sirenerna fullt påslagna.
Jag var fortfarande chockad.
En yngre polis kom fram till mig och frågade mig vad som hade hänt.
Jag beskrev så gott jag kunde fortfarande chockad och svag i knäna.
Kom vi sätter oss i bilen sade han, då det hade samlats en massa nyfikna människor som trängde på.
Försökte ge ett signalement. Bägge var mörkt klädda medellånga, mörkt hår och såg ut som invandrare. Han som hotade mig hade en svag brytning.
Om det var en riktig pistol eller attrapp var omöjligt för mig att att avgöra.
Kan ni hjälpa mig att hitta mina bilnycklar så jag kan åka hem sade jag.
Vi hjälptes åt att leta och efter en stund fann vi dem under en bil.
Ytterligare två polisbilar anlände och började fråga efter vittnen, ingen hade uppfattat själva rånförsöket men några hade sett åt vilket håll dom sprungit.
Jag kör hem nu sade jag, klarar du av det sade den kvinnliga polisen som just kommit och såg bekymrad ut.
Det går bra sade jag det är inte så långt.
Väl hemma satte jag mig i en stol alldeles matt i kroppen , det hade varit en intensiv anspänning.
Ingen var hemma, efter några timmar så kom min fru.
Har du handlat? nej sade jag, du skulle ju handla det kom vi ju överens om sade hon hon irriterat , du ser ju alldeles slut ut.
Jag berättade vad som hänt, oj sade hon det var tur att han inte sköt dig.
Det nog bara var en attrapp sade jag.
Vi satte oss i soffan och höll om varandra, jag skakade fortfarande.
Jag fixar en Whiskey sade hon.
Jag tog en stor klunk och kände hur whiskyn rann ner i strupen och värmde. Kroppen slappnade långsamt av. Jag sjönk djupt ner i soffan.