Erotisk konst via tänkt dimension har i olika tappning
skildrats av skilda konstnärer. Dels av konstnärer som
varit gifta med konsten, men som tröttnat och velat skilja
sig från just den.

Trots att det sagts vara en sådan där omöjlighet. Ungefär
som svårigheten att vilja skilja sig från att tillhöra mänsklig
heten. En del individer gör dock 'tappra försök', genom att
försöka ta sig

'långt bort' från civilsamhället, genom att bosätta sig borta
i rena ödemarken och verka härma livet för envar inföding,
en sorts stenåldersliv, bara i dessa moderna tider.
Men tydliga spår av just tiden

'efter andra världskriget' eller de vilka gör sig till medlemmar
av just 'infödingar', som civilisationen stundom besökt och
besöker. Likt ett lapptäckes sätt att göra hantverk, kan tavel-
konsten ta smak av dessa som försök.

Någon (en engelsk kvinna vars namn jag inte lämnar ut här,
bodde i nordvästra delen av landet just under den period som
hon benämnde sin konst som att vara 'experientell erotik').
I alla fall var hennes tavlor

av litet olika storlek, såväl avlånga som fyrkantiga och även
runda dukar, i litet olika ramar, tillverkade av henne själv.
Först förekom dessa dukar i någorlunda normalt skick, senare
övergick hon till att ha 'hål i dem'.

De kom att påminna som ett pussel, där sexton eller fler,
mittenbitar saknades. En av hennes kusiner, som bodde i
Sverige (Armbåga) vid den tiden (Södergötland) och var
någon sorts front

för en grupp musiker som ville bli kända för att vara anonyma.
Hon, kusinen, kom med förslaget 'varför inte göra tavlorna
som pussel där mitten saknades?'. Vilket kvinnan i norra
England, vilken såg sig

som konstnär, en experimentell sådan, tog emot som förslag
helt glatt. Inför en utställning i ett galleri valde hon att kalla
sin typ av konst för just 'Erotisk konst'. Hon märkte dock att
människor försökte jämföra

hennes egna tavlor med uttryck för erotisk konst genom som
historiens vacklande gång. Präglad av oenigheter, oroligheter,
krig, stridigheter, hot, farsot samt religion, religiös och idéell
förföljelse. Konsten i sig,

som hon kom sig för med att uttrycka den (mobilen ringer,
jag måste bara ta det här samtalet) och de färgskalor hon
valde samt de olika saker som förekom i hennes tavlor,
hade inslag av egensinnighet.