hörde röster i etern
de talade om att vinet höll på att dö en gång
att rankorna led av sjuka
som åt deras själ
då ympade de in utifrån, byggde motstånd
hybriden räddade ruset
det finns en metafor här?
är jag roten eller lusen,
hybriden eller vinet,
ruset eller hoppet?

varför vill jag hitta bildspråk i allt? Koka ner det
till barnmat?
Är det inte lättare att bara säga till sig själv
att lusen är en lus och att vin är vin
att rusdrycker finns till för att rädda oss
från medveten existens?

nej jag vill tro, att livet är ett skådespel, med öppna roller
bara du vet vem jag blir, för jag ser bara ut ur masken.