Dags dato är ett slag i ansiktet kl. så & så,
almanackan trög i ljusvärken
medan de samtida naggas i kanten,
utstuderas ur tillvägagångarna,
stelkrampande i sommarens oförhandlade polisgrepp

Saligia värker kroppstyngd
och hela sin oförverklighet,
självkrympling i en betongkoloss av hitlerformat,
byggd för att kväva;
sveper om sig sina näringsfattiga oförrätter

Dellaree höll väskan packad,
identitetshandlingarna i ordning,
men dog alkoholens leverdöd i sin egen smuts,
spisen svart av gamla överkok,
knullad i tur & ordning av Sture, Sune, mig & vem vet;
hela kamratkretsen ejakulerad
i den afro-amerikanska kroppshyddan;
dottern sittande i garderoben, tyst, molande, hatisk

Lars-Erik var den ende verklige
i sin familj,
och verkligheten var en anständighet
och en antändlighet
som sprakade & bolmade i Lundanattens förgörelse;
vykorten till modern & mig
liggande på bottnen av postlådan
när kroppen redan låg utbrunnen
som ett tomtebloss
på parkgångens kravkrattade grus i september
efter tre års fimpletande utanför S:t Lars;
en lång, smal skugga
i stanken av bränt kött
medan vardagen tog omvägar;
glasögonen spruckna, skalmarna smälta,