Så vackert

Blåa duvor, slängs mellan stadens väggar. Flyter fram genom den ljumma natten. Deras ljusa stämmor ekar, banar väg.

Jag ser

Breda vingar för mig fram, bär min tyngd. Min gula springare rusar fram, trotsar rött. Dess hovar gräver djupa spår, i grått.

Jag skrattar. Fortare, fortare, spring!

Så vackert, en pjäs om balett. Smekande rörelser, graciösa kliv. Staden sjunger – likt en mästermans psalm.

Det smärtar

”Vad heter hon? Hur gammal är hon? Hallå? HÖR DU MIG?”

Jag förstår inte, du är så vacker. Hej…

Mörkret rusar förbi, fönster, dörrar, en gatlykta, en bil. Så många färger, smetas ihop, blir ett. Som en frusen sommar äng. Duvorna, så blå. Min sol och måne, mina blå, blå fåglar små.

Varför så brått? Vad står på?

"... jag vet inte, nån jävla rattfylla"

Aj, aj, AJ! AAAJ! Det gör så ont, AJ! Sluta, vad gör du! Var är jag?

”Det går inte att stoppa, på med kompressor!! Hon förblöder!” Duvor i natten, dess näste, blåa lyktor. Skriker på hjälp. ”HON KOMMER ATT DÖ”

Dö? Vem då? Var är jag, sjung för mig…Jag… mår nog inte så bra. Jag fryser, jag vill hem.

Dörrar slås up, sluthållplatsens paradis. Änglar klädda i vitt, era svala händer omfamnar mig. Slangar, dropp, elektrisk chock.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

”igen, IGEN!”

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!

Likt en spegel, ditt tunna stål ett smycke i din hand. Ritar varmt rött, blottar min kärlek, över mitt nakna bröst.
”KOM IGEN! SLÅ, FÖR FAN SLÅ!!”

Hur, hur kan du… hålla mitt hjärta i din hand. Nej sluta… det kittlas. Men det är ok, det gör inte längre ont. Shhy, lyssna. Hör du? Nej nej, lyssna… ängla sång

”FÖR I HELVETE, GE INTE UPP!”

Tusen regnbågar, var färg en tår. Faller likt nycklar, lämnar min kind. Får jag komma hem nu, älska vid himmelens grind. Lämna all ångest, varenda sår. Om min själ kunde tala, skulle den skratta.

”Tid…?”

Mamma, be pappa att va stark. Förlåt, jag förstår nu. Jag är så ledsen. Kan ni… nej, det är för svårt. Kan ni, stoppa om min älskade, älskade dotter. Hon fryser så lätt. Hälsa henne att hon är mitt allt, att det inte var meningen. Att mamma inte kommer hem inatt. Jag… jag… hinner inte mer. Jag älskar er.

"... 03.45"