Jag minns det som om det var igår men i själva verket var det för länge sedan.  

Hur det kan vara möjligt att tiden går så fort….                                                      

Allt som oftast är det så jag som jag tänker nuförtiden, när jag ser tillbaks på livets strid eller närmare bestämt livets färd.                                                       

Låter som om jag är bitter på livet, men nog fan har jag rätt till det med tanke vad livet har gett mig under dess färd.

Kan det bli värre än vad det varit, eller kan det bli bättre för var dag, för jag är ju uppfostrad till  att ha en positiv inställning till livet…..

Och nog har jag det trots allt..