Om natten då du nalkas mig

snuddar du lätt vid min hud

jag ryser och vaknar till

för att åter stillna

min själ bränner vid din

och våra hudveck möts i sanden

dina tankar känns som förgätmigejernas blida blå ögon

violerna runt fälten i sommarvinden

du väcker mig med din tankes smekning

lindar mig i din trolska dans

än lyser det ur nattens eld i sanden glöd

som stilla sprider värme

det är dags för mig att snart lämna

ta min filt och gå