Försilvrat slem i
hans mungipor.

Skimmer i blå irisar.

Det vimlar av
minnesbilder, i
mitt huvud, på
-nu döda- personer.

De ler, glatt, invid
forsen, när de, just,
fångat öringen.

De sippar på Martini Bianco
med is, citron och soda, där
de sitter i en sommarhammock -
för, rätt, länge sedan,- 60-talet.

Det vore fint om man kunde
lösa ut dem från Icke-varats
hårda Fästning och ge
dem rum, igen, i den
levande Världen...

Jag förstår mig icke på
Dödens Psykologi!
-VAD menas!?

Vad händer på den Andra Sidan?