I det grådunkla landskap
jag - andligen - vistas i,
kan jag skönja klickar å korn
av Ljus, som vill tränga fram
inför min letande blick. ---

Suckar, tungt -- som en sten.

Minns, Tillvaron för tusen år sedan.
Jag bodde i Kongahälla i Bohuslän.
Tror, jag brändes till döds där 1016!
Saturnus´ mannar överraskade mig!

Det är - nu - inte elden jag söker !
Utan, -- det vita, kalla Ljuset !

Hur skall jag klara mig ?

Frågan är ställd ! Ser att :
Ljuset ger Möjligheter !
Möjligheterna skimrar av Ljus !

Klart, som bäckavattnet ---
uppe ibland bergen ...
... att jag skall två mig
i Möjligheternas Ljus !
Låta det skölja över mig !

Härligt !! Jag är kvar ! Å, vaken !
Än, kan jag få se mången ny
dag komma och passera ...

Strålande av Möjligheter !

Att taga till vara ! ¤