Ger glöd till hjärtat,
blåser Liv i Själen, - -
Kärlekens Mysterier.

De växer i din lata
Försommar, -- närs
av honungsdroppar.

Morgonstjärnan klarnar
ögat som undrar om
det sett rätt i natten.

Läppar som nyponrosor
skälver i utandningen
av dova vinångor.

I blå skuggors
rörelser skymtas
bleka spår av famntag.

Att få Kärlek, en dag,
kan nära Sinnen --
i ett helt Liv !

Så, betänk det, Broder :
att din Gärning gör
flickan evigt tacksam !

Glimtar av Lycka
genererar högre Lust
i dubbelverkande Sång.

Åtrån, mina Systrar,
vår Arvedel; Glöm ej
Kärlekens Mysterier ! !