Natten kommit in
i mitt rum, den
vyssjar mig till ro.

Sunda vätskor, igen,
droppar igenom min Själ.

Oron är bortblåst.

Törsten släcks med
kall svartvinbärssaft.

Dikterna, poeterna skriver,
blir tidsdokument ini
Evighetens höga, blå Katedral.

Träffa´ en man på Sjukan
i höstas, som var -- upp i
Dagen på - pricken lik --
min döde man, - fast
7 years after... !

Var det HAN ?

Varför liknar mitt liv
en roman av Ira Levin ?

Stora Stygga Vargen har
alldeles för mycket
att säga till om !

Fast, va´ skönt att jag kom
till sundare vätskor, igen !

Cool !