Jag stannar till.
Tanken står still.
Vad är det som
allt handlar om?

Vad vill de åt?
Jag ligger lågt
och väntar på
att Allt ska gå!

Rytmen är klar-
Jag väntat har
på att det ska
bli ljusan dag.

Man sköter sig
och faller ej -
om man blott har
kraft å stå kvar.

Den energi,
jag lever i
är lika skön, -
- som ängen, grön!

Dunder å brak,
när lilla jag
fick nervkollaps
i faslig hast!

Utan måtta -
1968!
Det var rätt svårt -
- om ni förstår!?

Normalitet, -
identitet;-
Ganska så hårt
å insikt få.

Vem är då - jag?
Stark - eller svag?
Klarar jag mig?
Ja - eller nej?

Komma på kant
är likadant,-
nu, såsom förr -
framför stängd dörr.

Utanför va´
all gemenskap-
ha sällskap av
sitt eget jag.

Vill EJ dömd bli
till -- o-n-a-n-i
i evighet!
Vem fán vill DET!

Hellre vill jag -
mitt könsorgan
slå ihop med
typ en jyst smed...!

Eller, - vad han
syssla med kan.
Han kanske är
en militär!

En sångare,-
gengångare -
från här och var -
eller - hästkarl!

Han får gå in
i kammar´n min
och sig sätta
väl tillrätta.

Hans blick i min-
sen går han in
uti mitt hål
och skjuter Mål!

Om INTE - blir
jag snart förbi -
av Ensamhet.
Jag tror, väl, det!

Men det är så
svårt att förstå
VARFÖR ska jag
så ensam va´?!

Hell dig, du Värld!
Mig har ni här!
Så att ni vet!
Tänkte, väl, det!