Såg tillbaka på

min Dåtid å fann

att Solen, då, redan

hunnit ta sig upp

rätt högt på Himlen, som

likna´ blekskär marsipan

å jag undra´ hur jag

tagit mig förbi å nått

ända hit och vad, som

hade hänt på vägen...

Då, mindes jag ett mörker,

svart som Grimstaparken,

kvällstid, -- dit jag bruka´

traska för å köpa kryddost,

som smaka´ så ljuvligt gott, --

såsom ostar kunde, bara på

den tiden. Men, jag var

rädd i den spöklika

skymningen! Som i en

amerikansk skräckfilm !!,,,,