jag glömmer aldrig när jag hämtade dig
det var vårvinter och ganska kyligt

jag hade stoppat dig under jackan, du var
lite för liten att flytta från din mamma

du var så fin kolsvart med vita tassar, jag
ville så gärna ha dig, låta dig få leva, bli ett
sällskap både till mig, sonen och vår andra
katt Agnes

så liten du var, värmde du mitt bröst. där du
låg i värmen från både mig och jackan, du
kurrade redan då, så ett namn var inte svårt
att ge dig

människor jag mötte på min väg hem, undrade
vad jag hade under jackan, jag höll ju ihop den
så att du inte skulle rymma och gå ett hemskt öde
till mötes

så var vi då hemma, jag släppte ner dig på golvet,
var lite spänd vad Agnes skulle göra, hon som var
van att inte ha någon rival

tänk så bra det gick, hon slickade dig, du strök dig
mot henne, Agnes hoppade upp i min säng, du stod
nedanför och tittade, var lite för liten att hoppa upp

så jag lyfte upp dig, du kröp nära intill Agnes, hon
blev som en mamma för dig, när du växt upp blivit
lite större, satt ni bredvid varandra i köksfönstret
när jag kom hem från jobbet

så kom det en schäfer in i våra liv, du brydde dig inte
nosade på henne ibland, ni blev vänner, men Agnes
var det värre med, hon gillade nog inte att det kom
en hund i huset

men du Kurre och Fia blev riktigt fina vänner, nosade
och lekte med varandra när ni var inomhus, men ute
då fick du veta att du levde

så fort Fia fick syn på dig, jagade hon dig tills du var
utanför tomtgränsen, då vände hon kom hem igen
la sig på altanen, kollade så du höll dig borta

så kom en till schäfer in i våra liv, en valp, som inte
gillade katter, så du fick bo i sovrummet, där var det
ingen hund som kom in, där fick du din plats, där var
det lugnt och skönt, tills Pillan kom på hur hon kunde
öppna dörren

så skulle vi flytta allihopa, jag undrade länge hur det
skulle gå, med två hundar i baksätet,och så du, men
det gick bra, du fick ligga i tvättkorgen, inte någon av
er försökte bråka med varandra

resan till vårt nya hem gick över förväntan, när vi så
var framme, släpptes hundarna lös, sprang och nosade
precis överallt

så gick vi in, lyfta ut dig ur tvättkorgen, badrummet
kändes som en bra ide, det gick bra till en början, så
öppnade någon dörren till badrummet, hade glömt att
du Kurre var där

ytterdörren den var också öppen, vips var du försvunnen
trodde aldrig jag skulle få se dig igen, allt var ju nytt för dig,
precis som för oss

en månad gick, jag hade nästan slutat hoppas att få se
dig igen, men en morgon när jag tittade ut, satt du där
på bordet, som stod altanen och tittade in

jag blev så glad, när jag hämtade dig, lyfte upp dig i famnen
kurrade du precis lika mycket som du alltid gjort, du luktade
hö och såg inte ut att ha varit utan mat

sen började ett väldigt jobb att försöka få dig att trivas,
innekatt det var inget för dig, trots att du hade hela övre
våningen för dig själv

du sprang från fönster till fönster och ville ut, en dag släppte
jag ut dig igen, du kunde vara borta i veckor, kom hem åt
lite, jag fick gosa och hålla om dig, du kurrade högt, strök
dig mot min kind

det var då jag funderade om det var rätt att ha dig kvar,
så kom jag en dag till insikt, att det var inte bra för varken
dig eller mig, att ha dig springande vind för våg

så en torsdag för lite mer än tio år sedan, åkte vi till vetrinären
där fick du somna, det var ett svårt beslut, som det alltid
är, när man märker att ett djur inte mår bra

varje natt tyckte jag att du jamade från den plats, där du
brukade ligga och sova, dom gånger du var hemma


anits 9 oktober 2009