Jag vill inte lyssna, på allt det du berättar
har lärt mig genom åren, att det du säger
oftast bara är skvaller

Jag vill inte höra om din duktighet, allt vad du
är bra på, jag vet nu, det enda du vill är att få
mig ur balans, Christine

Jag hade lovat mig själv, att om jag möter dig
igen, så går jag åt ett annat håll

Så idag såg jag dig komma efter stigen, det var
då jag ändrade mig, tänker inte visa mig rädd
och feg, men jag behöver inte stanna och höra
på dig och dina bravader, Christine

Kameran den fanns med mig, jag stannade tog
några bilder, sen stoppade jag den i fickan och
fortsatte efter stigen

Så möttes vi igen Christine, du såg på mig, jag
mötte din blick, såg din mun öppnas, tänkte
du säga något?

Jag sa hej, så fortsatte jag min promenad, gissa
om det kändes bra Christine?

Nu vet jag, att det går att möta dig, utan att
behöva stanna, lyssna till det jag inte vill höra

Tänk jag tror att jag blivit stark, det kändes
så skönt i hjärtat i själen, när jag kom hem,
kändes det som jag vunnit en stor seger, en
seger över mig själv, och rädslan för att möta
dig Christine


anits 10 oktober 2009