Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Andedräkter II



Vi är anden
i människodräkt

som föreställer
sig vara

människor
med andedräkt





Fri vers av Mikael Lövkvist
Läst 528 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2009-10-17 17:54



Bookmark and Share

    © Birgitta Wäppling VIP
Denna dikt är mer än lek med ord och uppvisning av tvetydigheten i ämnet.

Att ha en andedräkt tycks på en och samma gång något värdsligt och något andligt. Eller?
2011-08-07

  Rachel Roth
men visst!
2009-10-20

  kärleks ängel
lekfullt med stor allvar!
2009-10-19

  Hannadraken
piffig ordlek med en djup glimt i ögat. Gillas!
2009-10-18

  Ulf Lagerholm
förutom leken med ord och betydelseglidningar, ryms något ytterst väsentligt i texten, jag tänker på att vi som moderna människor med vetenskap och tekniska landvinningar ikring oss har transformerats, sekulariserats till varelser som icke längre tar hänsyn till den andliga världen som ju ändå ryms i alla och envar, mystiken och den respekt och tilltro vi hyste för tillvarons biologiska och kosmiska mirakler för kanske blott ett par hundra år sedan, har i det samtida ersatt med en slags dyrkan och respekt för instrumenten, det är en alldeles tokig och förmodligen icke heller någon vidare hälsosam utveckling för arten människa, problemet är ju att denna andlighet finns kvar inom oss, fast nu undanträngd till de omedvetna skikten inom oss, detta skapar stora svårigheter för många människor då ju det undanskuffade icke är något tyst och inaktiverat, via drömmarna om natten och även under annan tid sipprar information in från denna värld till medvetandesektorn, med den påföljden att dessa signaler försöker avkodadas med logik, eftersom det inte låter sig göras uppstår bilder och yttringar som av den "drabbade" upplevs irrelevanta, ja tokiga helt enkelt, samma signaler som kom till oss i mer ursprungliga stadier av evolutionen, och som upplevdes sanna, togs på allvar då, gör alltså den moderna människan psykiskt instabil, i många fall dessvärre också psykiskt sjuk, klyftan mellan teknikreligionen och vårt inres primitiva minnen blir alltför stor, vi orkar allt som oftas inte överbrygga det gapet

nu till själva denna dikts sista hälft, jag tycker att den med sin bild "andedräkt" uttrycker det som jag förde på tal ovan, alltså att vår själ, närvaron av en primitiv andlig dimension, blott skulle vara en slags kroppsvarm och fuktig kolvätedimma

jag finner texten strålande, just så
2009-10-17
  > Nästa text
< Föregående

Mikael Lövkvist
Mikael Lövkvist