Vad händer med dagarna, dom bara rinner iväg
måndag kommer, helt plötsligt är det fredag, och
helgen närmar sig

Så går dagarna, veckorna, månaderna, plötsligt har
ett år runnit iväg, mina tankar, vart har tiden tagit vägen?

Jag har fötts till detta livet, om jag är välkommen, älskad
eller inte, det kan jag inte veta, den första stunden som jag
anlänt till denna världen

Jag lärde mig krypa och gå, snart sprang jag, tiden den
rann iväg, jag växte upp gick i skolan, läste läxor, i smyg
skrev jag dagbok, något ingen fick se eller veta om

Tiden den gick, jag fick som många andra man och barn,
livet gick sin gilla gång, jag slet och arbetade, så barnen
skulle ha det bra, men en dag tog allt slut, jag tog med
det barnen och jag behövde och flyttade ut

Har klarat mig ganska bra sedan dess, barnen är vuxna
och har det bra, jag är nöjd med det som jag har just nu,
det kanske blir långsamt ibland, men det går snart över

Om jag tar en promenad, läser eller skriver, sitter med
en stickning, tar hand om mina blommor, eller kanske
bakar något, eller gör en äppelkaka, nu när det finns
äpplen i mängd i många trädgårdar, frågar jag snällt,
händer det att jag får en kasse eller två

Tänker ofta på hur olika förutsättningar vi har, när vi
kommer till denna världen, någon blir lycklig får det bra
här i livet, medan andra får kämpa för att överleva, gör
det kanske varje dag, för att kunna äta sig mätta, och
ge sina barn den trygghet, som alla barn behöver

Vi är alla människor, jag har en önskan, att vi alla en dag
ska kunna leva ifred och frihet med varandra, det låter en
aning naivt, men det är ett hopp hos mig, att det en gång
kanske, kanske att det kan bli så, men tyvärr ser det inte
ut så i världen idag



anits 20 oktober 2009