Vi människor söker

det som förenar

Vi vill hitta

gemensamma trådar

men

oftast

är det olikheterna

som gör att vi blir sårade

och får kämpa med

knutarna

som är så svåra att lösa upp

De få stunder

då vi är precis

i fas

med varandra

känner vi oss

lyckliga

Varför

är de här ögonblicken

så sällsynta?