just där landsvägen tar av mot stora öknen

finns en gammal, ganska luggsliten oas

idel vänligt varma leenden man möter

nästan som när man var barn och på kalas

jag kom dit när stormen piskade mig blodig

jag var söndersargad, sårad inombords

kärleken jag mötte gjorde mig frimodig

man sa: "hej där, grabben, välkommen till bords!"

refr:

klart man söker sig till dem

som tycker om en

där man känner

man är älskad som man är

man vill vara ibland folk

som bryr sig om en

om man växer någonstans

så är det där

kåken ser väl inte mycket ut för världen

men den erbjuder ett skydd för svag och trött

vederkvickelse för törstande på färden

en bit bröd, en kanna kaffe, lite kött

det vi har är inte mycket, men gemensamt

och det räcker och blir över, konstigt nog...

där behöver ingen vara rädd och ensam

eller irra som en vilsen i en skog

refr: klart man...

vi vill gärna att du bryter brödet med oss

det är enkelt, kanske torftigt, men vi tror

att den gåva Gud har sänt och som Han ger oss

är på väg att bli en syster eller bror

så ju fler gitarrer, desto bättre sånger

ju fler sångare, dess mäktigare ton

kom med alla dina bördor och din ånger

till en liten oansenlig gränsstation

refr: klart man...

LARZ GUSTAFSSON     091031