Du var det stora som lyste i livet
dina ord, dina händer, din tillbedjans hetta
pånyttfödd i speglingen i dina ögon,
i orden du gav mig som smekningar lätta

Du fick mig bära i tillvarons snårstig
så högt ovan hindren av taggar och sten
jag släppte med lättnad det liv som jag stretat
i tröttande vandring på vingliga ben

Du var det enda av skönhet jag ägde
det enda jag stolt kunde visa för världen.
Det fula och knotiga livet var över
vi älskade hett och vi delade färden.