Så tycktes oss döden i bländande ljus

helt tvärt utan kastade skuggor

få knapra på livet i njutbara tuggor;

                           -

vem knackar på dörren till livsnjutarns hus?

Han talar nog inte med mången strax innan

om avsikten bakom sitt fina besök

han närmar sig plötsligt och skarpt som en hök

där silvret i håret må röja värdinnan

Till våren ska mistlarna blomma en gång

då värdträdet ännu står naket

när sommaren gryr må vi skratta vaket

alltmedan han sjunger sin smäktande sång

till hösten ska aningar nalkas och fråga

vem bringar härnäst oss sitt ädla besök?

vart går dina tankar vid dödens försök

att stryka din kind mot sin blossande låga

utan att yppa sin dolda förmåga

vart går dina tankar då döden förmanas

att invänta blott en stunds reflektion,

          att äntligen ta sitt förnufts reson

tills morgonen åter nyfiket danas

och daggen får trotsa dess grå illusion

att närma sig den som frågar

är att avnjuta livet ifråga

att invänta den som vågar

är att närma sig livet ifråga

© Birgitta Wäppling, oktober, 2009