Så har det hänt igen, jag vet inte om jag ska skratta
eller gråta. Jag känner mig ledsen och sorgsen, att
aldrig få vara glad en längre stund. Det bästa för mig
när vintern och speciellt när kylan kommer, är nog att
jag stannar inomhus. Min tinnitus blir värre i kyla, jag
står ut annars, har vant mig vid susningarna, men nu
är det värre än vanligt. I mitt vänstra öra låter det som
det stormar, hörseln, den bara försvann när eftermiddagen
över gick i kväll. Jag är som sagt van, men inte att hörseln
har försvunnit helt, förr har den försvunnit och kommit
tillbaka, så har det varit tidigare om vintrarna. Men nu
är den borta min hörsel, jag hoppas den kommer tillbaka.
I morgon när jag vaknar kanske den finns hos mig igen.
Men just i kväll känner jag mig ledsen och trött, trött på
att det nästan alltid händer något, som gör mig ledsen
och gråtfärdig, när allt börjar kännas så bra, glädjen och
lyckan jag kände, att äntligen börja må bra inom mig. Min
mormor gav mig några ord en gång i en tid för mycket länge
sedan. Det är inte ditt fel att det gör ont i själen, det är livet
som kan kännas orättvist många gånger, men ge aldrig
upp det kommer alltid bättre dagar, när du minst anar det.
Så försöker jag tänka nu när kvällen blivit natt och jag ska
försöka sova, vakna i morgon och se vad den dagen har
att ge mig.



anits 19 december 2009