I kväll tog jag sparken till kyrkan
det var inte lika kallt längre, bara
sju minusgrader

Det går inte att jämföra, med hur
det varit tidigare, då det var tjugofem
grader kallt, så ikväll var det riktigt
skönt

Snön gnistrade och på träden låg snön
som silvervita kristaller, jag njöt när jag
sparkade mig fram, på den väg som så
mången gång förr, vägen till huset där
min mormor och morfar bodde, det är
länge sedan nu, men minnena finns inom
mig än

På den stora stenen som annars är mörk
och grå, glittrade snön så vackert, stenen
jag en klättrar på, försökt gömma mig, med
att ligga platt på baksidan av den

I alla fönster brann det så vackert av alla
stjärnor och adventstakar, i huset där mina
morföräldrar bodde, glimmade det och lös
så vackert i alla fönster

När så kyrkan låg framför mig, såg jag hur
välkomnande den var, med ljus i fönstren
snön som låg så vit och fin runt om den

Just i den stunden fylldes mitt hjärta med
glädje, synen som mötte mig , detvar som
ett julkort, minnen från den tiden jag följde
min mormor till kyrkan

Jag är glad att jag tog sparken till kyrkan,
det väckte inom mig sådana minnen, fina
minnen, som jag gömmer i mitt hjärta, från
den tiden för länge sedan, när mormor visade
mig vägen, den vägen jag nu vill gå, trons väg



anits 20 december 2009