Det har varit en fin eftermiddag
inte alltför kall, en tur med sparken
tänkte jag mig


Så jag började klä på mig, för att
kunna vara ute en stund, det var
då, den kom över mig, tröttheten


Jag vet sedan tidigare, gå ut och
ta en tur med sparken, det kan
jag bara glömma


Så jag tar av mig ytterkläderna och
mina skor, jag går och lägger mig
tänker, jag ligger här och läser en
stund


Jag brukar göra så, när tröttheten
däckar mig, det blev inte många sidor
inte många ord, innan jag somnade


Vaknade av en ilsken telefonsignal
innan jag förstod att det var telefonen
som lät, slutade det att ringa


Nu var jag vaken, gick upp kollade vem
som ringt, då ringer det igen, samma
person


Jag känner, orkar inte prata med dig,
det handlar mest om sjukdomar när
du ringer, jag har inget behov att föra
något som helst samtal med just den
här personen idag


Jag behöver inte svara, är inte skyldig
att göra det, men lite dåligt samvete får
jag, när det ringer för tredje gången, på
en liten stund


Jag svarar inte, gör i ordning en kopp kaffe
sätter mig i soffan med stickningen, känner
efter ordentligt, mitt dåliga samvete finns
inte längre


Jag tänder ett ljus, ett ljus som doftar vanilj
dricker av mitt kaffe, njuter av skymmningen
som nu börjar falla, känner lugn och ro, det
skönt att vara ensam ibland, när den är själv vald



anits 2 januari 2009