Som nare runt tristessens torra läppar
svider allas vänligord och omtankar
Välmenande uppbyggs aggressionen
helt tillräcklig för att starta kriget om

Men klokt jag tvekar inför blodbad
och bättre är att så helt stilla sitta
i min ännu trygga tomhet undrande
om fel som är begångna och om skuld

Och ändå vet jag någonstans i stiltjen
obönhörligt slipas tiotusen bajonetter
För min räkning mönstras leden noga
Skall jag då förhandla eller starta slaget

Så surrar tanken när jag rastar hunden
Min fundering rör sig runtom livets pris
För när jag bombat sönder det som varit
kommer blommor kunna växa i ruinen