Jag måste ha stängt av väckarklockan
utan att vara medveten om det

Klockradion den hade startat och varit
igång, i fyrtiofem minuter, utan att jag
hört den

Men mina mardrömmar, har förföljt mig
i natt, jag tror mig minnas att jag varit
upp en gång i natt, säker är jag inte

Jag satte mig upp, såg ut genom fönstret
det var mulet och grått, såg på termometern
bara fyra minusgrader, så jag bestämmer
mig för att idag ska jag ta sparken när jag
ska till hundarna

Går ut i köket för att göra i ordning kaffe
men det ser märkligt ut på bänken där
kaffebrygaren står

Det ser blött ut och det är blött, jag börjar
fundera och undra, har jag varit uppe i natt
tänkt brygga kaffe, det verkar som en hel
del vatten hamnat på bänken i stället för
i kaffebryggaren

Hur det än är med den saken, får jag börja med
att torka av bänken, sen är det dags att sätta
igång kaffebryggaren så jag får lite kaffe

Medan jag väntar på att det blir färdigt, plockar
jag ner lite saker, som ska vara med idag, när
jag åker till hundarna

Kaffet är färdigt, sätter mig vid köksbordet med
mitt kaffe, bläddrar i tidningen, ser ut genom
fönstret, det är fortfarande mörkt ute, det åker
bilar förbi på vägen, många är säkert på väg
till sina arbeten

Ser på klockan, dags att börja göra mig i ordning
när jag står i duschen, tänker jag, åter igen det
får bli sparken idag, det är inte kallt ute, jag längtar
efter att äntligen kunna gå ut

När jag har gjort mig färdig, sitter med min frukost
bestämmer jag mig, det blir sparken, väl ute är jag
glad för det, det blåser lite, men det känns så skönt
att kylan gett med sig för en tid

Jag andas in den friska luften, känner hur skönt det
är, det står folk vid busshållplatsen, en unge kille
gäspar stort och högt

Sparkföret är underbart, det går fort, jag tar en väg
där det inte är så mycket backar, så är jag framme
ställer ifrån mig sparken, det tar tid att få fram nyckeln
men till slut har jag den i min hand, sätter den i nyckel
hålet

Nu känner hundarna inte igen mig när jag kommer med
sparken, så jag hör att den stora hunden skäller, så
öppnar jag dörren, säger, hej på er, känner ni inte igen
mig

Då blir jag överfallen av två underbara Dalmatiner, dom
vet inte hur dom ska bete sig, det tar tid för mig att få
av mig jackan och skorna

Sen börjar den stora hälsnings cermonin, när den är över
ser dom på mig, sätter dom sig framför dörren där dom vet
maten finns, dom får sin mat, sen går vi ut på gården en
stund

Hundarna springer och leker, dom ser ut att trivas
tillsammans, till slut vill dom in, det står inte på innan
dom sover, katten han ligger på soffan i köket och sover
snarkar högt och ljudligt

Då tar jag fram mitt block och min penna, börjar skriva
några rader om min morgon och det som hänt, det är
det som ni kan läsa här nu



anits 20 januari 2010