folket hånar fången

som stångas mot betongen

pöbeln på balkongen

får hålla honom stången

läktaren är fylld av

nyfikna spioner

därifrån hörs aldrig

några ovationer

folket versus mannen

som stångar pannan blodig

ömsom uselt feg och

ömsom galet modig

vissa mäter tillvaron

i mängd och massa

hälften vunnet om

ens armbågar är vassa

spanar ivrigt ut

från sin trånga bunker

drömmarna är skepp

gistna skepp som sjunker

hjärnan blir till mos

om man stångats länge

stångats för en ros

på ett taggigt klänge

LARZ GUSTAFSSON   6/2 2010