Tidig torsdag morgon, jag vaknar strax efter klockan
fem, försöker somna om, men det går inte, är klar
vaken, men känner mig trött och dåsig

Ligger kvar i sängen, tänker på brevet som kom för
några dagar sedan, kanske jag ska skriva ett svar,
så jag får min nyfikenhet stillad

Jag slumrar till en stund, plötsligt är klockan sju, jag
går upp, kikar bakom persiennen, jodå utanför fönstret
faller små lätta snöflingor ner

Jag blundar och tänker, vill inte ha mera snö, det
räcker med det som kom igår, hörde plogbilen inatt
när snön röjdes på vägen utanför mitt fönster

Jag gör i ordning kaffe, medan jag väntar på att det
ska bli färdigt, hämtar jag tidningen, som ligger på
mattan, nedanför brevinkastet

På första sidan, står med stora rubriker, att framtiden
är oviss, för företaget där min äldste son har sitt arbete
i långt över tjugo år

Jag vet att han varit orolig länge, fast han inte sagt
något direkt, att aldrig få besked hur läget är, om
det är dags att söka nytt arbete eller inte

Så är kaffet färdigt, jag tar koppen med det rykande
varma kaffet med mig, sätter mig vid köksbordet, ser
ut genom fönstret, tänker på alla som nu fått en frist
på fjorton dagar, oron den finns kvar hos alla som
berörs, det vet och känner jag

Ser ut genom fönstret, snön faller med små lätta fjun
nu börjar solen göra ett försök, att tränga genom
molnbanken

Det är fortfarande kallt ute, minus femton grader, jag
ska ändå göra ett försök, att ta sparken till hundarna
känner att jag behöver andas frisk luft, och skingra
mina tankar



anits 18 februari 2010