Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ung i sinnet, gammal själ.

Kallades vid födseln
Gammal i barnasäng
Själen som hon inte ägde
Varken nu eller från dag ett

Hon föddes till att bära
Världens alla problem
Hon började att bära
Sitt blod, sitt arv och hem

Flickan växte snabbare än tiden
Som aldrig hann ikapp
Henne vars ögon hade skådat
Redan slutet på allt

I en trasig värld
Trasig och utan plats
Att vara ung, pigg och alert
Och ännu mindre för att drömma

Hon ville drömma om det sublima
Om en högre makt
Men vågade inte fråga
Hur det hade vart

Om hon fick vara barnet
Fylla år vid rätt tidpunkt
Att bara vara
Att inte växa upp för fort

Hon skulle ta hand om världen
För att sedan slippa sitt förbud
Hon skulle hitta meningen åt alla
Flickan skulle leka Gud

Och när världen kom till rätta
När allt skulle falla på sin plats
Skulle hon samla modet
Ta farväl och säga tack

Ta igen den förlorade tiden
Genom att förbli en livsjungfru
Hon skulle få vara ung i sinnet
När världen äntligen tog slut.




Bunden vers av amber
Läst 1176 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2011-02-11 12:47



Bookmark and Share


  Armo
Så otrolig vacker poem. Som att gråta och skratta samtidigt, som om man inte visste vad man ska göra. En önskan, en bedjan och en bön.
2012-06-04

  S.A.I. Steve Lando VIP
en gudinnas börda
gammal själ, oändlig i sin hävd,

må hon alltid få leva fritt, ungt,
under hela sitt jordeliv, ej allena när världen tagit slut
2011-08-03

  zacke :]
Grymt, du skriver riktigt bra!
2011-07-25

  Linda CH VIP
Texten fängslar från början till slut. Lysande!
2011-06-21

  F.
Verkligen snyggt! Många rungande applåder till dig.
2011-03-08

  Veronic@
Vackert och mera vackert, stora applåder!
2011-03-01
  > Nästa text
< Föregående

amber
amber