du är ett hav av skönhet, min helena

jag är en skeppsbruten som saknar hopp

och tankarna är allt annat än rena

förlorar mig i drömmar om din kropp

och detta solglitter på dina vågor

är skyars ljus från Gud som gör allt gott

tillintetgjord av kättjans grymma plågor

ser jag ett hav, oändligt, azurblått

jag minns olivlunden, jag minns dess svalka

ska jag få uppleva dess frid igen?

jag vet att domedagen hastigt nalkas

jag vet att Jesu Ord är sanningen

men detta hav vars böljor vill uppsluka

en depraverad kontsnärssjäl som jag

vars salta vatten gör oss sinnessjuka

har kopplat grepp och släpper ej sitt tag

LARZ GUSTAFSSON   24/2 2010