i skådespeleriets stad

finns ingen äkthet kvar

här är det sällan sanningen

som blir din frågas svar

man är så artig och servil

men det står inte på

förrän du ej är vatten värd

och du får ensam gå

du undrar vad du gjort för fel

men känner gång på gång:

för den som nobbar skådespel

är denna stad för trång

här ska man vara konstlad

för att kunna smälta in

du tvingas isolera dig

i den värld som blott är din

jag vägrar att förställa mig

jag vill inte krusa er

så fortsätt med teatern för

jag orkar inte mer

jag har nog varit för naiv

då blir man ofta bränd

jag släpper aldrig mera in

en främling i min gränd

LARZ GUSTAFSSON   21/3 2010