Att ge upp, många gånger skulle det vara det lättaste
bara låta allt ha sin gång, utan kamp, utan att ens
försöka att kämpa


Så har jag många gånger tänkt, när allt känns, mörkt,
svårt, kallt och frustrerande, men det känns som om
jag är född till att kämpa, ta upp kampen, när nya
orosmoln dyker upp i mitt liv


Först kan det kännas, jag orkar inte mer, vill inte mer,
slutar kämpa, men så är det som någon tar tag i mig,
viskar, kämpa, det ljusnar snart, det finns någon som
vill även mig väl


Trots att jag så många misströstat, känt mig ensam
mycket övergiven och utanför, så fortsätter jag kämpa
det har blivit min lott här i livet, ett har jag lärt genom
åren jag trampat marken här på vår jord


Ingenting får jag, om jag inte tar upp kampen, jag vill
så väl, vara hjälpsam, tillmötesgående, men det har
gjort, att många tar förgivet, det är bara att fråga mig
så ordnar sig allt


Men nu vet jag, och har lärt mig, jag har också ett liv
där jag har rätt att må bra, att ta hand om mig själv
det har jag nu börjat lära mig, så när jag säger nej,
är det ingen som kan eller får ändra på det


Att lyssna till fåglarnas sång en tidig vårmorgon, finna
den första tussilagon i diket, gå på stigen, som leder
till ängen, där blåsipporna växer så vackert i skogsbrynet
vitsipporna, som breder ut sig och liknar en vacker matta
i vitt och grönt

Allt detta kämpar jag för att få möta varje år när vintern
går över i vår, mörkret och kylan är glömd, vackra varma
soliga vårdagar för att ännu en gång få njuta av livet och
dess förunderliga värld





anits 4 maj 2010