Solen lyser så vackert utanför fönstret
här där jag sitter och skriver

Ännu en dag är himlen blå,nu lyser det
av det gröna från häggens knoppar, som
när som helst spricker och jag kan se dom
späda bladen på dess grenar

Jag sitter här och tänker, på människor,
och människors beteenden, kan man
hjälpa till och ställa upp, då är allt frid
och fröjd

Men börjar man säga nej, inte alltid stå
till pass, när telefonen ringer och någon
undrar, visst hjälper du till, du har ju ingen
som hindrar dig

Det är ord jag hört alltför mycket, jag har
kanske annat jag vill göra, än att vara någon
som utnyttjas

Jag har många gånger funderat, undrat, var
finns alla dessa människor när jag mår dåligt
då är telefonen tyst, är jag ute, möts jag av
tystnad, eller så tar man en omväg, för att
slippa möta mig

När jag flyttade i somras, då var det flera som sa
till mig, vi kommer hälsar på, har någon gjort det?
Ringt på min dörr har det gjort en enda gång, och
då hade besökaren så bråttom, rusade igenom
lägenheten, ögonen fladdrade, sen var det hej då,
och snabbt som en pil ut genom dörren

Ett par gånger har det knackat på altandörren,
då har det lämnats papper till mig, men komma
in, nej, det finns det inte tid för

Jag är kanske lite naiv, men sanna, ärliga, verkliga
vänner gör inte så, dom kan jag vara utan, då är
hundarna helt underbara, dom är äkta, ärliga och
sanna vänner, dom överger inte, dom visar sina
känslor

Dom är mina allra bästa vänner, jag är så glad att
jag har dom i mitt liv, och att jag får vara deras, ta hand
om dom så mycket jag vill och orkar, dom är glädjen
och ljuset i mitt liv, liksom mina barn,och barnbarn, som
är mina solstrålar och glädjespridare



anits 6 maj 2010