villovägar, stickspår

i förvirringens epok

sirapslena tungor

talar smickrets ljuva språk

lögnen stryker medhårs

fjäskar, kliar öronen

lögnen känns så njutbar

hjärtan stängs för sanningen

allt blir flummigt, luddigt

allt blir oklart och diffust

folk vill ha det suddigt

smutsen syns om det blir ljust

skärpan går förlorad

vi ser udden filas bort

antikrist är korad

och tar makten inom kort

människan begränsas

av sitt tunnelseende

vandrar vidare i samma

flockbeteende

tiden drar ihop sig

slutet närmar sig med hast

snart ska alla lyftas upp

som inte sitter fast

LARZ GUSTAFSSON   090217