Jag finner alltid något nytt
när jag viker av från den
välkända stigen


Jag kanske allra först känner
rädsla, för vad som ska möta
mig bakom nästa krök


När så har vikit av runt hörnet
ser långt bort i fjärran, ser nya
träd, blånande berg ur en annan
vinkel


Då förstår jag, att jag kommit
över tröskeln, rädslan för det
ökända har försvunnit


Jag kan sätt mig lugnt och tryggt
på en stubbe, ta in alla nya dofter
se nya träd, när jag väljer min egen
väg att vandra, har jag valt det liv
jag vill leva




anits 12 maj 2010