Att se det vackra, när allt känns mörkt
och meningslöst, är en gåva att vara
tacksam över

Den svarta blanka ovala stenen, som
jag fann bland jorden en dag, den
är så skön att hålla och smeka

Den mörka violen, som står på mitt bord,
doftar så gott, det är glädje att se på den
det skimmrar så vackert i det levande
ljusets sken

Ingen ser mig, här där jag sitter i mörkret
ingen röst som talar till mig, jag vilar i mina
egna tankar, blicken ser ut i regnet och mörkret

I gatlyktans sken ser jag hur regnet ännu
faller ner mot marken, pölarna som bildats
ser ut som små sjöar i nattens mörker

Jag är inte bitter, mina sår har svårt att läka
naturen är min läkare, där finner jag kraft och
mod, en njutning i allt som den har att ge mig

Björken invid mitt fönster har idag fått sina
allra första små gröna blad, som små mus
öron visar dom sig för mig, att våren är här
går det inte att ta fel på

Det har regnat och varit grått hela långa dagen
det behövs för att det nya som nu kommer, ska
få kraft och liv att växa, men just nu är jag trött
och less på allt regnande, längtar efter sol och
värme





anits 14 maj 2010