Jag vaknade tidigt i morse, såg ut genom fönstret
där jag låg i sängen, såg solen som sken på mig

Jag hade vaknat i natt, känt mig instängd, så att
persiennen den drog jag upp, genast kändes det
mycket bättre

Nu sitter jag här, känner mig klumpig, otillräcklig
och ångestfylld, vissa människor får mig att känna
obehag

Obehag, det är vad jag känner just nu, varför blir
det så? Men att bli utnyttjad, känna sig förföljd, det
får mig numera att slå bakut

Du ropade på mig igår, förstod att du ville jag skulle
komma, men jag var trött efter min promenad, så jag
vinkade, ropade hej

På långt håll såg jag hur backade in till dig, slog igen
dörren med en smäll. Nu är det så att jag kommer inte
så fort någon ropar, jag har ett eget liv, det vill jag leva
för min egen skull, för mina barn och barnbarns skull, och
för livets skull

Det är inte bara du, som får mig att känna så, det finns
flera som tror dom kan linda mig runt sitt lillfinger, den
känslan jag känner är mycket obehaglig

Ingen tycks förstå, fast jag många gånger talat om
att jag har ett eget liv, kan och vill inte alltid stå till
förfogande, när någon kallar

Just nu känner jag mig klumpig, full av obehag, är på
väg ut till soprummet, sen får det bli bilen idag, när jag
ska hälsa på hundarna, har ärenden att göra i stan

Fram för allt ska jag tvätta bilen, och köpa ett strykjärn
då dom jag har är gamla och inte vill hänga med längre
obehaget jag känner är, tänk om jag möter dig, för du
lyssnar inte, hör bara dig själv

Men jag ska sträcka på mig, försöka bli av med obehaget
och möter jag dig, hoppas och tänker jag säga hej, och
sedan fortsätta på min väg, inte stanna för att låta mig
övertalas att göra något som jag inte vill


anits 16 maj 2010