Jag stod där vid kanten av sjön, njöt av solen
synen av dom första liljekonvaljerna, hörde
röster någonstans ifrån, vattnets kluckande,
gjorde mig lugn och sömnig. Så hördes rösterna,
närmare den här gången, det var då jag fick
syn på den, ekan. I den satt två personer med
var sitt metspö i handen. Jag tänkte för mig
själv, kan fisken nappa när solen skiner och
det är så varmt? Dom höga rösterna skrämde
säkert också bort fisken. Jag fortsatte efter
stigen, gick förbi bänken, där jag brukar
stanna, sätta mig en stund och vila benen.
men det var något som inte stämde, något
saknades, så fick jag se vad jag först inte
såg. Dom stora granarna var borta, inte alls
konstigt att platsen var olik sig. jag stannade
tog några bilder, innan jag gick till bilen och
åkte hem.




anits 19 maj 2010