Jag stod med ryggen mot vägen
som vanligt höll jag på med mina
blommor

Jag planterade i mina amplar, stod
på stegen, jag som är så höjdrädd
för mig kändes det lättare, att stå
på stegen och stoppa ner plantorna
i amplarna

Att ta ner dom försöka plantera i dom
runda amplarna, känns svårare, dom
ju upp igen, då blir dom tunga, av all
jord och blommor

När så stod där högt över marken,
hörde jag röster, hörde hur dom
pratade

Så hörde jag någon säga, vad fint
hon har i sin rabatt, så vackert det
blommar

Då hörde jag en ny röst, som sa
hon har väl inget annat göra, hon
är alltid ute och håller på med sina
blommor

Rösten var hög och gäll, jag kände
igen den, tänkte för mig själv, hon
är kanske avundsjuk på mig, min
lägenhet och stora uteplats

Hon har själv en liten balkong högst
upp i ett av dom andra husen, och
dålig som hon är att gå, vill hon också
komma ner på markplanet

Jag pysslar med mina blommor, både
ute och inne, och rabatten jag har, den
är till stor glädje för mig, så mig gör det
inget att det pratas bakom ryggen, när
det gäller mig och mina blommor




anits 23 maj 2010