tårarna
började plötsligt
utan förvarning
att översvämma
hennes gröna
oceaner
och hon önskade
att hon kunde få
sjunka ner i dess
djup förevigt

insikter och
sanningar
som hon tidigare
hade blundat för
stirrade nu rakt in i
vitögat
som nu var blodsprängt
och stirrigt

hon tittade men
såg inte..
ingenting annat än
honom
mannen
som hade förtrollat
henne

men nu var den
bruten,förtrollningen
och hon simmade
för livet i sina gröna
oceaner
samtidigt som hon
inte visste till vad eller
till vilken nytta...

kärleken tycktes bara
vara en illusion
och än en gång
såg hon sig själv i
skammens grepp som
så hårt höll om hennes
hals
att andas var svårt men

nu visste hon
att hon
älskade
och vem....

men hon bar med sig
sin hemlighet ända
in i evigheten....